Om ardennern

Om ardennerhästen

Ardennerhästens historia


Condroz-platån har ansetts vara den Belgiska hästens egentliga urhem. När Julius Caesar år 57 före Kristi födelse kom till Gallien, fann han i det nuvarande Belgien en hård och outtröttlig lanthäst som var stamfader till den nuvarande ardennerhästen.


Jordmån och klimatiska förhållanden har gynnat utvecklingen av en tung, massiv hästras. Ursprungligen fanns flera sinsemellan ganska väl skilda hästtyper i Belgien. Av dessa var Ardennerhästen den minsta och Brabanthästen av medelstorlek. Så småning om slog man i Belgien tillsammans alla dessa hästtyper och upplade för dem en gemensam stambok.


Till vårt land infördes de första Ardennerhästarna år 1873, i det att Greve C.G Wrangel då anskaffade tre hingstar från Ardennerna till ett Värmländskt Hingstbolag. Hingstarna var Ardenne, Faro, Railleur. År 1874 importerade han stona Rigolette och La Mére till Blomberg i Skaraborgs län. Därmed var också grunden lagd till vårt första och äldsta svenska ardennerstuteri.


Såsom namnet anger kom dessa första hästar av rasen från Ardennernas högland, beläget i sydöstra Belgien på gränsen mot Frankrike. Dessa hästar kallades också på den tiden ”Bergsardenner”. De var små, sega, hårda och rörliga hästar, vilka vid korsning visade sig pass väl ihop med vårt svenska hästmaterial.


Även i Norrland blev rasen använd till korsning, men dess bättre insåg man innan det ännu var försent, att den gamla Norrlandshästen inte borde bortkorsas med främmande blod. Avelsmålet i svensk ardenneravel är att hålla rasen ren från inblandning av främmande raser, och förbättra dess exteriör och hälsotillstånd med bibehållande av de goda bruksegenskaperna.


Att ardennerhästens exteriör skall vara väl sluten med stark rygg ett långt kors, breda djupa lår, ha rättställda ben med korta skenor, torra kraftiga väl markerade ledgångar, och välformade hovar, som harmonerar med hästens storlek. Rörelserna skall vara vägvinnande och temperamentet tyda på ett mycket gott lynne.


Helhetsintrycket av svensk ardenneravel av idag är att inget land i Europa har så sunda och friska hästar som Sverige. Dessutom har vi arbetat för en rastypisk och medelstor häst. Godkända färger inom aveln är brun (som är vanligast) fux, svartbrun, svart, samt olika skimmelvarianter.



Rasbeskrivning Ardenner


Huvud: Torrt, lagom stort i förhållande till halsen och vackert ansatt.

Hals: Tillfredställande längd som hamonerar med hästens storlek, samt jämt övergående i bogarna.

Manke: Väl markerad.

Bogar: Välställda med lagom lutning.

Bringan: Bred.

Bröstkorgen: Djup och väl välvd.

Ryggen: Kort och bred.

Länden: Kraftig.

Korset: Långt, brett, lagom sluttande, svansen väl ansatt.

Låren: Breda, tjocka, djupa med bra muskulatur.

Extremiteter: Låga, torra, kraftiga, breda och välställda med markerade framknän och breda väl inskenade hasar.

Rörelserna: Vägvinnande och korrekta.

Temperament: Lugnt och tydande på ett gott lynne.

Kroppsbyggnad: Harmonisk och könskaraktärerna väl utpräglade.
Storlek: Hingst ca 155 – 165 cm, och sto ca 152 – 162 cm stångmått över manken.

Färger: Brun, Fux, Svart, Svartbrun, Silverbrun, Silversvart, Brun-Röd-Svart Skimmel, Silverbrunskimmel, avblekbar Skimmel.

Totalomdöme: Väl sluten, djup, bred, grov och muskulös.


ref. Avelsföreningen för den Svenska Ardennerhästen